Jordroten

Men det finns ju fler människor i världen

4 kommentarer

Igår i bilen på vägen hem, föreslog jag att vi på onsdagar tillsammans skulle planera mat och inköp för en vecka framåt. Det är ofta tjafs kring middagen och det är alltid någon som inte är nöjd. Jag är jämt trött och orkar inte med allt gnäll, så jag tänkte att om vi planerade middagarna tillsammans där alla får bestämma ett par rätter var, så kanske kidsen skulle känna att de har mer makt över middagarna och  då inte vara så benägna att klaga så mycket på det som serveras. En lever på hoppet liksom. Så jag föreslår detta, varpå Storgullis tycker att det är en bättre idé att vi dödar oss på onsdagar istället. ”Men det går ju inte”, säger Lillgullis. ”Vi kan ju bara dö en gång liksom”, fortsätter hon. ”Jamen då dödar JAG ER då”, säger Storgullis. ”Men du kan ju fortfarande bara döda oss en gång”, säger Lillgullis. ”Men det finns ju fler människor i världen”, säger Stogullis.

Bortsett från allt dödande, så måste jag säga att de är rätt kluriga de där gulliganerna.

Annonser

4 thoughts on “Men det finns ju fler människor i världen

  1. Hahaha, det blev liksom en helt annan diskussion av det!

    Jag har låtit mina barn vara med och bestämma maten rätt länge, och sen några år tillbaka har de fullt ansvar för varsin middag i veckan. Initialt blev det mycket mamma scans eller prinskorv, bara att tugga i sig, huvudsaken var att de kände och tog sitt ansvar. Långsamt blir det mer varierat, dottern gör en korvstroganoff numer som är bra mycket bättre än min, och sonen sliter med att få till kryddningen på köttfärssås,,, Och jag slipper fundera på åtminstone de två middagarna…

    Gilla

    • Låter ju helt underbart! Vi har lite problem med tiden och energin. Kidsen tränar cirkus 1,5 timme två ggr i veckan, vilket gör oss ganska så döda och det måste gå fort fort fort. Helst ska det ju redan vara klart sedan veckor tillbaka. Just nu är det så många ”men”. Frysen är för liten, för att laga massa mat å frysa in, tiden räcker inte till, vi är trötta å så trötta. Men jag hoppas att lite uppdelning av middagsansvaret ska ändra på detta negativa hjul vi hamnat i 😀

      Gilla

  2. Haha, det låter som våra absurda konversationer 🙂 Visst är det svårt att få till den där balansen när barnen känner sig delaktiga och ansvarsfulla och stolta att hjälpa till, inte bara tvugna och nedtryckta… Kram!

    Gilla

    • Svårt indeed! Jag känner inte ens att vi är i närheten. Det är bara jag som städar, tvättar och lagar mat. Med andra ord ser det oftast för jävligt ut hemma hos oss 🙂 Men skam den som ger sig. Jag fortsätter prata och prata och prata. En vacker dag kommer allt magiskt att falla på plats 😀 Kram!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s