Jordroten

När valmöjligheterna är för många så blir det bara tilt

2 kommentarer

 

Det är så mycket som ska göras och det mesta känns väldigt akut. Känslan behöver inte stämma överens med sanningen, men känslan känns och jag kan inte välja var jag ska börja någonstans. Ofta resulterar det i att inget blir gjort, känns det som, för min hjärna snurrar runt runt runt och till slut så lägger den av och allt jag då klarar av är att ligga i sängen och titta på serier. Men mycket blir gjort, det är bara det att det inte syns. Och syns det inte så fattar inte min hjärna att jag har gjort massor och så blir jag depp.

Allt är som en lång och kraftig kedja av saker som behövs göras. Allt hänger liksom ihop. För att få bort alla plantor som fortfarande står inne, måste jag först klippa en massa massa gräs och gräva upp en massa gräsmatta och gödsla jorden och bygga skydd mot vinden och bygga snigelhinder och kanske glömmer jag något, men nog är det nog med det jag kom ihåg och jag blir så trött av det här och klarar inte av att bestämma i vilken ände jag ska börja. Tidspressen gör inte det hela enklare. Jag har nu två dagar på mig innan arbetsveckan börjar igen och kidsen är tillbaka. Och då orkar jag inte mer än att jobba och fixa något att äta.

Här är två sorters björnbär som har väntat på att få komma ner i jorden i några månader nu. Ska jag börja där?

wpid-wp-1433793120870.jpeg

 

Eller ska jag gräva en bädd till gurkorna och bygga ett vindskydd till dem av gamla sängbottnar och fönster?

lök5

 

Eller ska jag bära bort trasiga trädgårsmöbler och annat skräp från altan och tvätta altan så att vi kan sitta där och äta nu när sommaren äntligen är här?

2

 

Eller ska jag ta tag i röran i köket,;diska, dammsuga, skura golvet och fixa med vattenuppsamling och kompostuppdelning?

stök 3

 

Var börjar jag och hur mycket tid slösar jag på att fundera över var jag ska börja. Hjälp! Tilt!

Jag tror att jag går och lägger mig en stund…  Eller jag börjar nog med att borsta tänderna ❤

Annonser

2 thoughts on “När valmöjligheterna är för många så blir det bara tilt

  1. Hög igenkänning på detta. En märklig sak är att jag alltid tror att jag en vacker dag kommer att hinna ikapp med allt och liksom bli klar. Vilket skämt.

    Gilla

    • Jamen eller hur! Plötsligt en dag så är en klar med allt å kan sitta där och bara ta det lugnt och beundra sitt livsverk 😀 Vilken dröm! Jag insåg dock för något år sedan att det aldrig kommer att hända, men jag förväntar mig fortfarande att jag ska komma fram till någon slags färdig bas, eller grund eller, jag vet inte… Något! 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s