Jordroten


2 kommentarer

Skit fölk säger

Igårkväll så pratade vi om att tycka att någon är löjlig. En av mina avkommor sa att hen inte ville att någon skulle säga att hen var löjlig. Jag minns inte hur diskussionen uppstod, det var väldigt rörigt när kidsen kom hem från karateträningen, men diskussionen diskuterades iallafall och det handlade om att inte tycka att det var så jävla roligt att bli kallad för löjlig eller fånig. Jag blev anklagad för att tycka att ena avkomman var fånig, varpå jag förklarade att jag inte tyckte det och även om jag skulle vara så urbotat dum i hela huvudet och kalla hen för löjlig eller fånig så skulle jag ändå inte mena det. För jag säger dumma i hela jävla huvudet saker ibland, jag är inte perfekt, jag är en produkt av mitt samhälle och av min uppväxt. Jag säger saker som jag inte menar ibland, för att saker har sagts till mig, de liksom bara slinker ur mig. Någon minut senare så ska då denne avkomma upp för att hämta något på loftet och envisas med att jag ska följa med upp eftersom att det är så läskigt att gå upp själv och då suckar jag och säger ”jösses Amalia”, vilket avkomman tolkar som att jag tycker att hen är fånig som inte törs gå upp själv. Jag förklarar att jag suckar och säger ”jösses Amalia” för att jag tycker att det är så jävla trist att jag ska behöva följa med hela tiden och att det är synd att hen känner att hen inte vågar gå upp själv, men att jag INTE tycker att hen är fånig!

 

Och min poäng med denna lilla anekdot här är: Förringa aldrig någons känslor!!!

 

Tala inte om för andra hur de ska känna, hur de ska reagera, hur mycket de ska känna, att de överdriver, att de reagerar fel, att de fokuserar på fel saker, att de borde si, att de borde så mm. osv. etc. För det avgör inte du!!!

 

HÄPP ❤ ❤ ❤

ferdinand

 

 

 

 


2 kommentarer

Sjukdomen som drabbar en i stan

Jag var på stan förra veckan och provade bikini. Finns det något vidrigare än att prova bikini i en provhytt på stan? Jag undrar jag om butikerna verkligen vill sälja kläder, för deras speglar och strålkastare smickrar ingen. När jag stod där i provhytten och vantrivdes och svettades och kände mig på alla sätt och vis så väldigt fel, hörde jag dessutom en av säljarna i butiken diskutera provhyttsvidrigheten med en kund: ”Nä dä ä inge kul å prova kläder i en provhytt”. Typ något sådant sa de.

bikini

Men så kommer jag hem, långt bort från medias sjuka ideal och stadens sjukdom och då provar jag min bikini igen och som genom ett trollslag så känner jag mig bara helt enkelt så jävla fantastiskt rätt igen… Hurra för mig!

Grejen är den att det spelar ingen roll hur du ser ut, du duger aldrig. Aldrig. Men du kan välja att skita i idealen och bara vara du. Precis så som du är. Och vara en lycklig liten jävel.

urkult

Ja livet suger ju emellanåt ändå…

läppstift

Så varför spä på skiten med att inte tycka om sig själv, sitt utseende, sin kropp.

hår

Livet är tufft nog ändå, så simma lugnt i den kropp du har.

strand

Och, ja, var en lycklig liten jävel så ofta som du bara kan!

lycklig

Häpp ❤


Lämna en kommentar

The moment when

You tittar på Sune i fjällen och idioten säger ”Santos försöker ta Sofie ifrån mig” och du bara inte orkar pausa och förklara för kidsen hur jävla fel det är!! För cirka sjuttielfte jävla gången. Sune ÄGER för helvete inte Sofie! Sofie är ingen jävla pryl som någon kan sno från Sune! För helvete för helvete!

Men du orkar inte pausa och förklara. Och du ska inte behöva förklara. Världen borde vara bättre. Alla borde vara lika mycket värda.

Kvinnor är inga jävla objekt. Sluta.


4 kommentarer

Varför är det så tyst eller är det jag som inte lyssnar

Jag har inte hört ett pip om Fröken Friman men säsong två har kommit nu basånivet! Själv har jag inte haft möjlighet att se den ännu, då vi varken har tv-kanaler* eller internet, annat än på mobilen.

Men jag undrar varför inte hela Sverige brister ut i någon slags gemensam lovsång om Fröken Frimans krig ?! Ligger ni på soffan och jäser av julmat, helt oförmögna att ens pipa om detta fantastiska som en tv-serie om kvinnokamp?

http://www.svt.se/froken-frimans-krig/sofia-ledarp-i-froken-frimans-krig-vet-inte-hur-starkt-jag-kan-uttrycka-beundran-for-kvinnorna-som-banat-vag-for-oss

*Viktigt att säga att vi inte har TV-KANALER och inte bara TV. För tv har vi faktiskt, som barnen gärna påpekar när jag säger till folk att vi inte har tv. Men vi har alltså inga tv-kanaler.


Lämna en kommentar

Jag har fyra elvaåringar i huset

Jag undrar hur det gick till. Hur blev ni elva år helt plötsligt! När hände det egentligen, frågar jag elvaåringarna i bilen på vägen hem till oss. Kloka och smarta som de är svarar de med sina födelsedagar.

Vidare pratar vi om att vi inte har något badrum just nu och förklarar hur det här med toalett kommer att funka under helgen, varpå en av elvaåringarna frågar var vi duschar då. ”Nej det gör vi inte, svara vi.” ”Åh vad skönt, utbrister elvaåringen. Jag vill inte heller duscha!”

Nej, jag förstår precis hur elvaåringen känner, jag är verkligen inget fan av att duscha.

Senare under kvällen sitter elvaåringarna vid köksbordet och mumsar på hembakad pizza framför filmen ”Tusen gånger starkare”. Första gången jag och avkommorna såg den filmen så pausade jag kanske var tredje minut och skrek typ: Va’ fan!! Och frågade kidsen vad som var fel med det vi precis hade sett. De svarade ”lydigt” vad som var fel, för det vet de ju, de är ju mina avkommor liksom, tills de tröttnade på morsan och sa åt mig att lägga av och bara låta dem se på filmen. Så när nu elvaåringarna satt och tittade på ”Tusen gånger starkare” så frågade jag på skämt om jag skulle titta med dem och pausa vid alla patriarkala vidrigheter och prata om vad som var fel osv. Förvånande nog så svarade de faktiskt ja… Men jag lät bli och tänker att vi tar en diskussion vid frukostbordet istället!

Än en gång, skicka inte hit era ungar om ni inte vill ha hem militanta feminister.
imageFyra elvaåringar som har hysteriskt roligt när de tar cirka en miljon groupiesar.

Som godnattsaga läser vi ur min julklapp från Calle
image


Lämna en kommentar

Jag hade en rosaskimrande förhoppning

Jag brukar ofta tro att jag ska hinna orka så himla mycket mer än vad jag gör. Det kallar jag för rosaskimrande. För det är så väldigt orealistiskt. Orealistiskt är dock något som jag inte accepterar. För mig är det ordet detsamma som negativ och det är något som jag inte är. Typ verkligen verkligen inte.

Jag hade igår ännu en rosaskimrande förhoppning om att jag skulle hinna orka röja bordet i ateljén och när det var gjort så skulle jag sitta där och slå in julklappar och riktigt julmysa sådär härligt i mitt rosa skimmer. Men that shit hände ju inte!!

ateljé4

Nä jag får väl sitta på golvet å slå in julklappar i vanlig jävla ordning. Det är viktigt med traditioner! Det har jag läst på fäjsbuck. Särskilt de där väldigt svenska traditionerna som lucia och julafton. Dom MÅSTE vi bevara till varje pris! Skitsamma vilka som dör på kuppen. Bokstavligen.

Det är riktigt läskigt nu så vi måste hålla varandra i händerna

Ta+Plats