Jordroten


4 kommentarer

Men det finns ju fler människor i världen

Igår i bilen på vägen hem, föreslog jag att vi på onsdagar tillsammans skulle planera mat och inköp för en vecka framåt. Det är ofta tjafs kring middagen och det är alltid någon som inte är nöjd. Jag är jämt trött och orkar inte med allt gnäll, så jag tänkte att om vi planerade middagarna tillsammans där alla får bestämma ett par rätter var, så kanske kidsen skulle känna att de har mer makt över middagarna och  då inte vara så benägna att klaga så mycket på det som serveras. En lever på hoppet liksom. Så jag föreslår detta, varpå Storgullis tycker att det är en bättre idé att vi dödar oss på onsdagar istället. ”Men det går ju inte”, säger Lillgullis. ”Vi kan ju bara dö en gång liksom”, fortsätter hon. ”Jamen då dödar JAG ER då”, säger Storgullis. ”Men du kan ju fortfarande bara döda oss en gång”, säger Lillgullis. ”Men det finns ju fler människor i världen”, säger Stogullis.

Bortsett från allt dödande, så måste jag säga att de är rätt kluriga de där gulliganerna.

Annonser


Lämna en kommentar

Han är död

Han visste inte vem han var,

eller i alla fall berättade han inte det för mig.

För länge sedan gömde han sig där ingen kunde hitta honom.

Och jag undrar om han ville visa?

Det fick jag aldrig reda på trots att jag frågade honom flera gånger.

Jag vet vart han kom ifrån och vilka han tillhörde,

men inte vad han kände och inte vad han ville.

Han växte upp i de Norrländska skogarna med höga berg och djupa dalar,

där han talade lika långsamt som en snigel kröp.

Vi körde mot kyrkogården i det lilla samhället där hans förfäder vilade den sista vilan.

Vi stod vid gravstenen under tystnad.

Som vanligt tystnad.

Sade han något? Jag minns inte.

Pratade han så var det ändå utan innehåll,

inget berättade han egentligen.

Det som hände honom när han var liten var inget han diskuterade,

vi visste bara.

Som ett faktum att det hade hänt.

Vem var han?