Det växer så det knakar på alla sätt å vis

Min hjärna är tröttare än  tröttast. I fredags kokades det soppa i plural. I lördags var det dubbelkalas för Lillgulligan som fyllde nio år. Och idag har det grävts och satts potatis och lök och ärtor och bönor har omskolats. Trött trött,  jättetrött! Men glad över allt som händer här på Glädjen, Lugnet och Roten. Kärt barn har många namn, därför har vi tre. Huset är Glädjen, vi är Lugnet och jorden är Roten. Och jag, jag är Jordroten. Hej!

Här är det växande landet där det nu ligger potatis och lök i jorden. Spännande som satan! Det är täckt med  gräs så det syns inte riktigt hur stort det har blivit sedan sist, men större är det.

 

I ett hörn av tomten lägger vi gräset som vi gräver bort. Jag tänker använda det för att höja upp marken lite och därefter ska det byggas en scen på det av lastpallar. Men som med det mesta flyttar det runt. När jag behövde tänka ut var vi ska lägga komposten så insåg jag att jag ville ha den bredvid det framtida hönshuset och just nu känns det som om hönshuset passar bäst i det hörn där jag tänkte ha scenen. Så nu behöver jag tänka om lite. Scenen får flytta på sig för andra gången i ordningen. Men så är det. En behöver ge saker tid. Vi har bara bott här i närmare två år och vi upptäcker hela tiden nya saker, som var solen ligger var på tomten, när på dygnet och när på året. Och vad är praktiskt att ha en kompost och var passar det att ha ett hönshus osv.

Tid och energi är inget jag har i överflöd. Så en får hela tider prioritera vad som är mest akut. Idag var det märgärtorna och bondbönorna som behövde mest hjälp, så det fick de. Vi tänker också att  det får bli som det blir och det som inte blir i år, det tar  vi med oss till nästa odlingsår.

 

Jag trampade i hönsnätet. Men det gick bra ändå.

 

Och Musse trodde att hon var en märgärt.

Snygg klätterställning av hönsnät och sly, fick bönorna.

 

Och ärtorna fick en väldigt pillig och tidskrävande klätterställning av sly och snöre. Men allt som funkar funkar och en lär sig, inser och upptäcker nya saker hela tiden.

 

Nästa gång är det sockerärtorna och solrosorna som får hjälp.

 

Tomaterna som omskolades förra helgen verkar trivas i sina mjölkkartonger. Hurra! Det går framåt och allt växer så det knakar. Plantor, landet och jag.

 

Nu ska jag vila och Netflixa. På återskrivande!

❤

 

Annonser

Det här med att bygga saker

Erfarenhet av att bygga saker, skruva, borra och såga å sånt där, det har jag. Men jag har ingen utbildning. Jag har inte läst om hur eller varför och vad en bör tänka på när en bygger något. Jag bara gör. Och lär mig och förstår under byggets gång. Och det är jättekul. Min ursprungliga idé av bänken i badrummet funkar inte alls.

Jag trodde att två reglar med sex ben vardera var tillräckligt,  i mitt huvud, men när jag ser det i verkligheten så förstår jag att det behövs tre reglar med fyra ben vardera, för att orka bära upp det som jag vill att den ska orka bära upp. Och de überlånga skruvarna som jag trodde var ett stabilt sätt att sammanfoga delarna på, är rangligt så det förslår och behöver förstärkas med vinklar (vet inte vad de heter, men metallbitar i 90 graders vinkel som en kan sammanfoga ben och regel med)

Tvättmaskinen rör på sig ganska mycket när den cetrifugerar,  så det måste jag ta hänsyn till när jag sätter dit benen. Att låta saker ta tid att växa fram, tycker jag är väldigt intressant och lärorikt. Men det blir ofta en krock för mig, då mitt liv just nu, är så tidspressat. Att vara en del av det här samhället och samtidigt hålla balansen inom mig, känns som en enorm kamp, en kamp som jag har svårt att acceptera. Men idag är jag ledig från alla tider att passa och ska ägna mig åt bänkbygge en stund och senare vänner och filmen ”Wild”.

❤

Växthusbygge på Glädjen

 

Idag ska det växthusbyggas på Glädjen. Vi ska strax åka iväg och hämta lite gamla fönster och köpa koppartråd. För koppar gillar visst inte sniglarna. Är dock lite orolig för om kopparn gör skada i jorden för våra grönsaker. Någon som vet?

Här är min växthusinspiration: Pintrest

 

Vi får se hur det blir.

 

❤

 

 

 

Insomnia

Du som vandrar på stjärnorna om natten,

Vet du svaret på frågan?

Är du den jag söker eller

har jag gått vilse nu igen?

Visst har jag varit här förut?

Galaxen där borta ser bekant ut.

 

Mina blundande tankar vaknar ur sin sömn,

som om John Blund hade gått baklänges och

plockat upp sanden ur mina ögon.

Han bor här.

Jag är i hans land nu.

Visst har jag varit här förut?

Galaxen där borta känns bekant?

 

Med zombiewalk längs vintergatans trottoarkant,

tar jag mig närmare vilans restaurang.

På en kladdig meny står nattens special och

jag beställer tre med salladen vid sidan av.

En servitör/skådis häller upp varm vätska i en kopp.

Är du den jag söker, frågar jag.

Har jag varit här förut?

Galaxen där borta ser väl bekant ut?

 

Ögonen skaver i mitt huvud som

tankar tänker med bomull.

Var det dig jag såg vandra på stjärnorna förut..?

Eller var det tvärtom?

Har du svaret på frågan?

Har inte jag varit här förut?

Galaxen där borta ser bekant ut.

 

När  stjärnorna slocknar
och John Blund går framlänges igen,

somnar jag.

Med mjuka moln under min kropp och

tankar tänker.

Här har jag varit förut.

Någonting du var

Räddaren i nöden, eller kanske guds ängel,

det var så jag såg dig.

När jag behövde dig mest

fanns du där för mig.

Då vårsolen stod som allra högst var vägen framför mig

någon annanstans.

Men då tog du min hand och följde mig sakta framåt.

Jag hade två lungor fulla av ord som klöste sig ur min hals och

du tog emot dem med öron av mjukaste ull.

 

Sommarens ljumma nätter fnittrade vi oss igenom,

vi dansade som älvor till kloka meningar om kärlek och respekt.

Drömmar utan kompromiss,

drömmar utan gränser låg framför våra fötter och

vi plockade upp dem med varsamma händer.

Du och jag,

vi såg varann.

 

 

En biljett för två på samma tåg i samma riktning,

tog oss dit vi ville.

Där det röda bor,

där skulle vi så vår önskan.

Med vatten och ljus i de frodigaste av jordar,

skulle det växa sig starkast utav alla.

 

 

Men.

Det blev aldrig så.

 

Drömmen vi hade glömdes bort.

Tåget tog oss någon annanstans och vi gick av och

vandrade ut i den kalla betongen.

Alla vackra adjektiv och verb som studsat mellan oss försvann.

Det vakuum som nu finns mellan dig och mig,

det som var du och jag,

dödar färgen inom oss.

Vi fyller vardagen med grönt och blått i brist på sanningen,

men utan den är vi vilsna;

förvirrade små höns som inte minns någonting om den höga vårsolen eller  sommarens ljumma nätter.

 

 

Vem ska hålla mig i handen nu?

 

 

Du var någonting för mig som jag nu får vara för dig.

Jag är din vän och jag älskar dig.

Jag älskar dig.