Jordroten


Lämna en kommentar

Det här med att bygga saker

Erfarenhet av att bygga saker, skruva, borra och såga å sånt där, det har jag. Men jag har ingen utbildning. Jag har inte läst om hur eller varför och vad en bör tänka på när en bygger något. Jag bara gör. Och lär mig och förstår under byggets gång. Och det är jättekul. Min ursprungliga idé av bänken i badrummet funkar inte alls.

blogg

Jag trodde att två reglar med sex ben vardera var tillräckligt,  i mitt huvud, men när jag ser det i verkligheten så förstår jag att det behövs tre reglar med fyra ben vardera, för att orka bära upp det som jag vill att den ska orka bära upp. Och de überlånga skruvarna som jag trodde var ett stabilt sätt att sammanfoga delarna på, är rangligt så det förslår och behöver förstärkas med vinklar (vet inte vad de heter, men metallbitar i 90 graders vinkel som en kan sammanfoga ben och regel med)

blogg1

Tvättmaskinen rör på sig ganska mycket när den cetrifugerar,  så det måste jag ta hänsyn till när jag sätter dit benen. Att låta saker ta tid att växa fram, tycker jag är väldigt intressant och lärorikt. Men det blir ofta en krock för mig, då mitt liv just nu, är så tidspressat. Att vara en del av det här samhället och samtidigt hålla balansen inom mig, känns som en enorm kamp, en kamp som jag har svårt att acceptera. Men idag är jag ledig från alla tider att passa och ska ägna mig åt bänkbygge en stund och senare vänner och filmen ”Wild”.

Annonser


Lämna en kommentar

KA-FFE. Säg dä som en zombie!

Jag orkade inte gå upp när klockan ringde imorse, så idag äter jag frukost på kontoret. Efter gårdagens härliga feministhängKulturhuset  var jag helt slut och ville inte lämna sängen. Oj så bra det var! Och känslan av att vara i ett rum till bredden fyllt med feminister. Sweet!

bild (1)

Jag glömde brödet i brödrosten hemma. Jag glömde potatisen som jag kokade till ikväll i vatten i kastrullen på spisen. Lillgullis hittade inte sin jacka. Något djur hade vält komposttunnan framför utfarten och all mat låg utspridd i gruset. Vi missade bussen. Men fan vilken fin dag det är idag! För vi är många. Vi tar plats. Vi höjer våra röster och backar inte. Vi håller varandras händer när det blir läskigt.


Lämna en kommentar

Någonting du var

Räddaren i nöden, eller kanske guds ängel,

det var så jag såg dig.

När jag behövde dig mest

fanns du där för mig.

Då vårsolen stod som allra högst var vägen framför mig

någon annanstans.

Men då tog du min hand och följde mig sakta framåt.

Jag hade två lungor fulla av ord som klöste sig ur min hals och

du tog emot dem med öron av mjukaste ull.

 

Sommarens ljumma nätter fnittrade vi oss igenom,

vi dansade som älvor till kloka meningar om kärlek och respekt.

Drömmar utan kompromiss,

drömmar utan gränser låg framför våra fötter och

vi plockade upp dem med varsamma händer.

Du och jag,

vi såg varann.

 

 

En biljett för två på samma tåg i samma riktning,

tog oss dit vi ville.

Där det röda bor,

där skulle vi så vår önskan.

Med vatten och ljus i de frodigaste av jordar,

skulle det växa sig starkast utav alla.

 

 

Men.

Det blev aldrig så.

 

Drömmen vi hade glömdes bort.

Tåget tog oss någon annanstans och vi gick av och

vandrade ut i den kalla betongen.

Alla vackra adjektiv och verb som studsat mellan oss försvann.

Det vakuum som nu finns mellan dig och mig,

det som var du och jag,

dödar färgen inom oss.

Vi fyller vardagen med grönt och blått i brist på sanningen,

men utan den är vi vilsna;

förvirrade små höns som inte minns någonting om den höga vårsolen eller  sommarens ljumma nätter.

 

 

Vem ska hålla mig i handen nu?

 

 

Du var någonting för mig som jag nu får vara för dig.

Jag är din vän och jag älskar dig.

Jag älskar dig.