I söndags så var min plan att ta hand om det övermäktiga diskberget men så blev det stopp i avloppet och översvämning i tvättstugan.
När jag spolade i toaletten, så bubblade det i golvbrunnen i duschen och strax därefter tömde maskinen och vattnet åkte upp ur golvbrunnen i tvättstugan för andra gången sedan vi flyttade hit och det förstörde botten på de två garderober som står därinne. Helvete och fan vad trött jag blir på alla dessa jävla aber som hindrar mig från att lägga min tid och energi på att komma i ordning här hemma. Jag vill bli klar innan nyår, om jag så måste vara vaken dygnet runt, så SKA jag bli klar innan nyår! Jag orkar inte ha det så här längre!! Jag ser inte att jag någonsin kommer att kunna vila om jag inte har ett kaosfritt hem, en lugn och stilla oas att landa i. Några gånger till, efter översvämningen, så bubblade det i golvbrunnen i duschen när vi spolade i toaletten men sedan försvann det och har inte återkommit. Vad betyder detta? Är det över nu eller kommer det tillbaka som en käftsmäll när jag minst anar?
Igår kunde avloppsproblemet ignoreras med en tripp till Norrköping för lite lönearbete, lunch på etcetera med Calle, däckbyte, symaskinsservice och några loppisbesök.
Men nu när jag har prokrastinerat färdigt och återvänt till verkligheten, vad gör jag då? Jag har googlat ”stopp i avlopp” och läst diverse andra människors erfarenhet av gamla stammar och vad stopp kan bero på, och det låter inte så hoppfullt. Att ringa rörmokaren för rådgivning och eventuell hjälp känns inte särskilt lockande alls. Jag hade sådana problem med att få hit rörmokaren i våras för att ordna med vattnet inför vår stundande flytt hit. Det gick åt helvete milt sagt. Jag fick ringa och ringa och ringa och ringa för att ens få en första kontakt med människan. Därefter var det åtskilliga samtal för att ens få dem att börja arbetet som de hela tiden lovade skulle ha skett för länge sen men aldrig blev av. Kallvatten i tvättstugan hade vi kanske några dagar innan vi flyttade hit och varmvatten som vi endast har i badrummet, blev klart kanske någon vecka efter flytt; något som alltså skulle ha varit klart i början av maj. Hade det varit klart i maj, så hade vi flyttat in i ett överdrivet rent hus. Istället är det väldigt skitigt och då det står möbler och kartonger cirka överallt så är det extremt svårstädat. Jag drömmer om att kunna svepa runt med dammsugaren obesvärat och moppa rent alla golv, trallandes med disneyfåglar som kvittrande sitter på min axel. Vem drömmer om att kunna städa liksom? Ja inte jag. Inte i vanliga fall men nu är det min högsta önskan på jorden typ.
Allt kan inte ske på en gång, hur mycket jag än skulle vilja. Idag ringer jag inte rörmokaren. Idag diskar jag inte. Idag tvättar jag inte. Nej, idag packar jag upp hantverksmaterial och konstnärsmaterial på övervåningen, samtidigt som ingen disneyfågel någonsin kvittrande sitter på min axel.
Jag har varit väldigt dålig på att visa er mina loppisfynd på sistone. Jag tror att det mest beror på att jag shoppat en hel del tråkgrejer, alltså sådant som inte är så snyggt på bild. Porslin är jättesnyggt på bild och även böcker och textilier.
Jag har rensat och rensat och rensat en hel del de senaste åren och ändå så känns det som att vi drunknar i prylar här och kommer du hem till oss så skulle du nog tycka att det ser precis så ut, som att vi på riktigt drunknar i prylar. Men allt är inte som det verkar. Vi har ingen förvaring här. Allt vi äger och har står framme. Om du ställde fram allt du har i dina skåp så skulle det troligtvis se ut som att du också drunknade i prylar.
När vi först flyttade hit så hade vi ett stort förråd på loften på kanske 30 kvm golvyta, inte takhöjd eftersom att det är ett loft, men det räckte gott och väl för oss. Där kunde vi förvara alla textilier, gamla kläder, vinterkläder, skridskor och diverse hantverksmaterial. Men så gjorde jag om förrådet till ett sovrum för drygt två år sedan och sedan dess har vi levt i kaos.
Jag har lagt så mycket tid och energi och pengar på att försöka lösa detta och skapa bra och fungerande förvaring men det är svårt. Det är lågt till tak och det är små rum så att köpa någon fyndig ikealösning funkar inte. Det är platsbygge som gäller och det har jag varken tid eller ork till. Jag är helt slut. Kaoset har också lett till en frenetisk utrensning där jag helt galen deklarerat ”att vi KAN INTE komma iordning här förrän vi cirka rensat ut allt vi äger och har, gaaaah!!” För jag trodde verkligen det. Jag trodde att vi hade för mycket kläder, för många skor, för många böcker, för mycket hantverksmaterial, för mycket textilier, för mycket porslin, för mycket av precis allt! Och jag trodde att om vi bara gjorde oss av med allt så skulle vi komma iordning med vårt hem och jag skulle bli piggare och må så mycket bättre. Jag har ju läst om den ena efter den andra som gjort sig av med det mesta och nu bor på 5 kvm och bara är så mycket friare och lyckligare och tänkte att jag också vill bli så där härligt fri och lycklig! Så jag rensade och rensade och VI rensade och körde till returpunkten och vi stod på loppis fast jag egentligen inte orkade.
Vi plockade bort bestick, tallrikar och glas från köket. En del packade jag ner och ställde i boden och en del låste jag in i ett skåp i salongen, så att vi skulle ha nära till fler om vi hade gäster. Jag gjorde mig alltså inte av med allt överflöd av köksgrejer då jag ändå kunde se ett behov av att ha fler tallrikar till gäster, men jag ville pröva hur det var att endast ha en tallrik var, en mugg var, en sked var, osv. Dels så hoppades jag på att det skulle bli mindre disk. Det blev det inte! Och så ville jag förstås se om vi mådde bättre av att inte ha så mycket porslin i köket. Men vi mådde inte bättre. Vi saknade vårt porslin. Vi gillar helt enkelt vårt porslin och att kunna välja färg, form och mönster efter humör eller årstid eller fest. Vi gick till skåpet i salongen och nallade därifrån och snart var det väldigt trångt i skåpen igen.
I jakten på ett friare och lyckligare liv så ville jag också bli självförsörjande och drog igång massiva projekt i trädgården. Jag hade odlat småskaligt i många år och kände att det riktigt kliade i fingrarna efter det stora. Jag ville att potatisen skulle räcka hela sommaren och hösten minst och inte bara till midsommarafton. Jag vill ha så mycket zucchini att jag inte visste vad jag skulle göra av den. Jag ville ha så mycket bönor så att det skulle räcka till torka dem och ha bönor i ett helt år. Jag ville ha örter i burkar och hängandes i taket i köket. Jag ville ha hela frysen full av ärtor, spenat, dill, broccoli, kål och snålröra. Men så blev det inte. Det blev två säsonger av hårt arbete och en liten skörd i förhållande till mina drömmar.
SONY DSC
SONY DSC
För att jag skulle ha tid med allt trädgårdsarbete, den galna utrensningen och kampen för tillräcklig förvaring i huset så sa jag upp tv och internet. Jag tänkte att om vi inte fastnade på netflix och inte hade så mycket som lockade och underhöll oss så skulle vi kanske bli uttråkade och vilja jobba mer. Jag ville också spara pengar förstås. Ju mindre pengar vi behövde för att leva desto mindre skulle jag ju behöva lönearbeta. Jag har knappt sparat en endaste lite krona. Vi har inte arbetat mer pga inget internet, vi kämpar på så gott vi kan och när vi har kämpat nog för en dag behöver vi faktiskt varva ner och då skulle det inte vara helt fel med internet.
Nog kan det låta som att jag nu är emot allt som har med ett ”enklare” liv att göra. Tvärtom. Jag vill fortfarande rensa ut, men endast sådant som vi faktiskt inte kan ha användning av nu eller i framtiden och inte sådant som vi egentligen vill behålla men bara rensar ut för att ”bli av med grejer”. Jag vill fortfarande bli delvis självförsörjande, men på mina villkor och efter min egen förmåga. Jag är själv. Ensam vuxen på två barn, fyra katter, stor trädgård, två hus med renoveringsbehov, ett hushålle (som Lotta på Bråkmakaregatan säger) och lönearbete. Det är inte rimligt att tro att jag ska orka göra allt själv och på en och samma gång.
Vi har fortfarande inget internet men vi har tv med ”gratiskanalerna”, (vadå gratiskanaler?! en måste ju betala radio-och tv-avgift liksom). Jag har inga planer på att skaffa internet igen just precis nu och tillsvidare så shoppar vi filmer och serier billigt på loppis, att underhålla oss med. Och då kommer vi tillbaka till början av denna rant. Det är inget kul att visa upp sina loppisfynd när loppisfynden mest består av fula dvd:er som inte gör sig lika bra på bild som böcker, porslin och textilier gör och det är alltså därför som jag har varit dålig på att visa upp mina loppisfynd på sistone. Men lite porslin och textilier har jag fyndat och detta hittade jag på Röda korset i Österbymo i fredags:
Porslinet kostade sammanlagt 60 riksdaler, plåtburken 20 och textilierna 60 för en hel påse!!
Det blev långt det här och min personlighet som lätt tappar fokus och gillar att dagdrömma och är utbränd pga av att min personlighet inte uppskattas i samhället eller i mitt yrke, så behöver jag sluta här för att själv hänga med i allt jag har skrivit. Egentligen skulle jag också vilja ranta om ”positivt tänkande” och ”du bestämmer själv över ditt liv” som jag tycker går lite hand i hand med ”ett enklare liv”. I alla fall upplever jag att många som förespråkar ”ett enklare liv” gärna skriker om att en själv bestämmer över sitt liv och det är faktiskt bara säga upp sig från sitt lönearbete och flytta till en koja om det nu är det en vill göra med sitt liv!! När jag sa upp internet så var min tanke att jag skulle fortsätta blogga genom att skriva i word när jag hade något att säga och sedan ta med datorn till jobbet där det såklart finns internet och lägga ut det på bloggen. Det blev inte så. Jag har 20 GB på mobilen per månad och någon gång här och där har jag lyckats få ut ett blogginlägg genom att använda mobilen som modem till datorn.Som idag. Jag saknar bloggandet och jag saknar dialogen så jag vill hitta en rutin för att få till det i alla fall en gång i veckan eller något mer realistiskt, en gång i månaden. Håll tummarna! Jag har ju så mycket klokt att dela med mig av 😉 Men det här inlägget har tagit mig cirka fyra timmar, så… vi får väl se
Igårkväll så pratade vi om att tycka att någon är löjlig. En av mina avkommor sa att hen inte ville att någon skulle säga att hen var löjlig. Jag minns inte hur diskussionen uppstod, det var väldigt rörigt när kidsen kom hem från karateträningen, men diskussionen diskuterades iallafall och det handlade om att inte tycka att det var så jävla roligt att bli kallad för löjlig eller fånig. Jag blev anklagad för att tycka att ena avkomman var fånig, varpå jag förklarade att jag inte tyckte det och även om jag skulle vara så urbotat dum i hela huvudet och kalla hen för löjlig eller fånig så skulle jag ändå inte mena det. För jag säger dumma i hela jävla huvudet saker ibland, jag är inte perfekt, jag är en produkt av mitt samhälle och av min uppväxt. Jag säger saker som jag inte menar ibland, för att saker har sagts till mig, de liksom bara slinker ur mig. Någon minut senare så ska då denne avkomma upp för att hämta något på loftet och envisas med att jag ska följa med upp eftersom att det är så läskigt att gå upp själv och då suckar jag och säger ”jösses Amalia”, vilket avkomman tolkar som att jag tycker att hen är fånig som inte törs gå upp själv. Jag förklarar att jag suckar och säger ”jösses Amalia” för att jag tycker att det är så jävla trist att jag ska behöva följa med hela tiden och att det är synd att hen känner att hen inte vågar gå upp själv, men att jag INTE tycker att hen är fånig!
Och min poäng med denna lilla anekdot här är: Förringa aldrig någons känslor!!!
Tala inte om för andra hur de ska känna, hur de ska reagera, hur mycket de ska känna, att de överdriver, att de reagerar fel, att de fokuserar på fel saker, att de borde si, att de borde så mm. osv. etc. För det avgör inte du!!!
Jag var på stan förra veckan och provade bikini. Finns det något vidrigare än att prova bikini i en provhytt på stan? Jag undrar jag om butikerna verkligen vill sälja kläder, för deras speglar och strålkastare smickrar ingen. När jag stod där i provhytten och vantrivdes och svettades och kände mig på alla sätt och vis så väldigt fel, hörde jag dessutom en av säljarna i butiken diskutera provhyttsvidrigheten med en kund: ”Nä dä ä inge kul å prova kläder i en provhytt”. Typ något sådant sa de.
Men så kommer jag hem, långt bort från medias sjuka ideal och stadens sjukdom och då provar jag min bikini igen och som genom ett trollslag så känner jag mig bara helt enkelt så jävla fantastiskt rätt igen… Hurra för mig!
Grejen är den att det spelar ingen roll hur du ser ut, du duger aldrig. Aldrig. Men du kan välja att skita i idealen och bara vara du. Precis så som du är. Och vara en lycklig liten jävel.
Ja livet suger ju emellanåt ändå…
Så varför spä på skiten med att inte tycka om sig själv, sitt utseende, sin kropp.
Livet är tufft nog ändå, så simma lugnt i den kropp du har.
Och, ja, var en lycklig liten jävel så ofta som du bara kan!
Jag läste John Taylors bok igårkväll där han skriver att rosor är förjävla tråkiga när de har blommat färdigt för säsongen men tillsammans med klematis så blir det en kalasfin kombo. Och kanske får det bli den kombon i gavelrabatten. Jag har haft svårt att bestämma mig och egentligen är det ju inte något fel på det som redan växer där men det växer för högt och för nära huset så rabatten behöver grävas ur och sänkas.
Jag har bla vackra ormbunkar:
Och lila höstaster:
Jag har funderat på att bara gräva ur och sedan sätta tillbaka växterna, jag har funderat på rosor och jag har funderat på pioner men jag tror att det lutar väldigt mycket åt att det blir John Taylors kombo på gaveln.
De senaste två åren i maj har jag bestämt att nu är det vår och då är det varmt och då behöver vi inte längre värma upp huset, basta!
Morgonfrost 29 april 2014
Men efter några dagar, en vecka sådär, har jag huttrandes kapitulerat och satt på värmen igen.
Ett kallt och regnigt 1 maj 2015
Snart är det åter igen den 1 maj och då stänger jag av värmen och fryser vi då så är det mer kläder och ett extra täcke som gäller, basta! Igår var det så ruggigt i köket att jag drog igång vedspisen… Eh, joråsåatteh… Men jag ska vara stark den här gången! Jag är förberedd. Häpp ❤
Den ambulerande Storgulliganen började för några veckor sedan att prata om att hon ville byta rum. Igen!!! Å jaba: Nääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääj!!! Inte igen! Jag orkar inte!
Men så funderade jag lite och kom fram till att det kanske inte var en sådan dum idé iallfall. Som det är nu så sover jag i ateljén, vilket försvårar skapandet som är hela syftet med rummet och Storgullis rum är genomfart till Lillgullis rum vilket ofta leder till konflikter. Det är liksom mitt på golvet som Storgullis håller till med pyssel, lek eller what ever och det är också där som Lillgullis måste gå för att ta sig till och från sitt rum.
Planen är nu som så, att cirka alla ska byta rum! Jag börjar med att tömma det här hörnet i Storgullis rum:
Kläderna kommer att ta mindre plats än vad mitt ”sovrum” gör och det känns också som en bättre kombination med garderob i ateljén än sovrum i ateljén, särskilt då det är en del kläder som skapas i ateljén så tycker jag att den kombon blir rätt så kalas.
Och Storgullis flyttar då in i gå in i garderoben:
Lillgullis flyttar in i Storgullis rum:
Och jag flyttar in i Lillgullis rum:
Jag ska rekläjma min dubbelsäng! och fylla ut större delen av det här rummet med den:
Om jag har huvudet åt vänster så vaknar jag till utsikten av hästhagen:
Och om jag har huvudet åt höger så vaknar jag till utsikten av skogen:
Jag tror att det här kommer att bli kanoners. Jag tror inte att jag har samma behov utav att springa in och ut ur mitt sovrum som kidsen har av att springa in och ut ur sina rum. Jag är ju mest där när jag ska sova och kommer förhoppningsvis inte att störa Lillgullis lek när hon har tagit över ”genomfartsrummet”. Jag tror heller inte att det är lika störande om jag går igenom där nån gång då och då som det är när ett syskon gör det, för här verkar det som att det räcker med att ett syskon andas så är konflikten igång! Blir det bra så blir det och det vet vi inte förrän vi vet. Jag ska iallafall upp på loftet nu och börja tömma hörnet. Häpp ❤
Jag undersöker utbudet av sättlök och sättpotatis på olika webbshoppar. För det är ju så himla väldigt jätteroligt! Jag har en hel del lökfröer bl.a. purjo, torpedlök, kajplök och ramslök men också gul och röd lök. Och de två sista kommer ju att ta väldigt lång tid på sig och jag vill gärna ha lök mycket tidigare än så. Förra året köpte jag både sättpotatis och sättlök på plantagen och det funkar ju men det finns inte så mycket att välja på som det gör hos exempelvis Klostra Handelsträdgård och Frökungen.
Jordroten 